Från Fjärde Internationalen nr 3/1974.
För att klargöra problemställningarna kring den permanenta revolutionen har vi här fingerat ett samtal mellan två personer. Den ene, frågaren (M), representerar olika maoistiska och stalinistiska invändningar mot teorin. Den andre (T), står för den trotskistiska, revolutionärt marxistiska uppfattningen.
Red.
M: Måste inte revolutionen löpa i stadier, dvs måste inte de demokratiska uppgifterna, jordfrågan etc, lösas före de socialistiska?
T: Det är riktigt att de demokratiska uppgifterna i allmänhet måste lösas före de socialistiska, men under vilken statsmakt? Trotskij menade att de demokratiska uppgifterna inte kunde lösas annat än under proletär diktatur. Ingen förnekar heller an Oktoberrevolutionen upprättade just proletär diktatur, men likväl var dennas första uppgift att slutföra de borgerligt demokratiska uppgifterna. Som Lenin sade: ”Vår proletära regerings första åtgärd bestod i att förverkliga bondebefolkningens gamla krav, vilka även under Kerenskij fördes fram av bondesovjeterna och bondeförsamlingarna.” [1]
M: Men förde inte Lenin och bolsjevikerna fram parollen om ”proletariatets och böndernas revolutionära diktatur”?
T: Ja, det är sant. Men förverkligades den parollen som ett självständigt stadium i revolutionen, ett stadium som dessutom löste de demokratiska uppgifterna? Nej, det gjorde den inte. I april 1917 sammanfattade Lenin situationen:
Att statsmakten övergår från en klass till en annan är det första, viktigaste, grundläggande tecknet på en revolution ... Såtillvida är den borgerliga eller den borgerligt demokratiska revolutionen i Ryssland avslutad. Här hör vi ett högljutt gny från opponenter, som gärna kallar sig ”gamla bolsjeviker”: Har vi inte alltid sagt, att den borgerligt demokratiska revolutionen först avslutas med ”proletariatets och böndernas revolutionärt demokratiska diktatur”? Är då agrarrevolutionen, som också är en borgerligt demokratisk revolution, avslutad? Är det inte tvärtom ett faktum, att den ännu inte har börjat?
Jag svarar: de bolsjevikiska parollerna och idéerna har i allmänhet helt bekräftats av historien, men konkret har det hela gestaltat sig annorlunda ...
”Proletariatets och böndernas revolutionärt demokratiska diktatur” har redan förverkligats i den ryska revolutionen, ty denna ”formel” förutser endast förhållandet mellan klasserna, men inte den konkreta politiska institution, som förverkligar detta förhållande, detta samarbete. ”Arbetar- och soldatdeputerades sovjet” – där har ni redan den av livet förverkligade ”proletariatets och böndernas revolutionärt demokratiska diktatur”.
Denna formel är redan föråldrad.... Den som nu endast talar om ”proletariatets och böndernas revolutionärt demokratiska diktatur”, har livet gått förbi och han har på grund därav de facto gått över till småbourgeoisin mot den proletära klasskampen... [2]
Som du ser, Lenins tidigare formel innebar inget ”självständigt stadium” där någon enda av de demokratiska uppgifterna löstes! Det fanns inget stadium mellan Kerenskij och Oktober!
M: Jo, men trots allt, förnekade inte Trotskij böndernas roll? Var inte det skillnaden mellan Lenin och Trotskij?
– Inte alls! Trotskij menade att bönderna inte kunde agera självständigt eller bilda ett eget självständigt parti. Någon annan klass måste då lösa jordfrågan åt bönderna. Var det bourgeoisin? Nej, det var bara mensjevikerna som ansåg det. Arbetarna och bönderna sade Lenin. Men där visar sig också svagheten i hans gamla formel. Vem leder bönderna? Proletariatet naturligtvis! Men var då inte Trotskijs formel – Proletariatets diktatur stödd av bönderna – mer precis i det att den angav förhållandet mellan de två klasserna? Lenin själv förklarade också uttryckligen 1919 att han var överens med Trotskij:
I sitt brev säger kamrat Trotskij an ryktena om skillnader mellan honom och mg ar de grövsta och skamligaste lögner som sprids ut av godsägarna och kapitalisterna, eller av deras medvetna eller omedvetna verktyg. För min del bekräftar jag fullständigt kamrat Trotskijs påstående. Det finns inga skillnader mellan oss, och vad gäller mellanbönderna finns det inga skillnader, vare sig mellan Trotskij och mig eller i allmänhet inom kommunistpartiet, som vi båda är medlemmar av. [3]
Ja, ja, men 1921 sade ju Lenin i polemik mot Trotskij att ”vår stat är i verkligheten inte en arbetarstat utan en arbetar- och bondestat”. Hur förklarar du det?
– Mycket enkelt. Även en stor marxist kan uttrycka sig slarvigt då och då. Tre veckor efter det att Lenin yttrade det du citerade skrev han:
Jag fastslog, 'vår stat är i verkligheten inte en arbetarstat utan en arbetar- och bondestat'... När jag nu läser diskussionsreferatet ser jag att jag hade fel ... Jag borde ha sagt: Arbetarstaten är en abstraktion. I verkligheten har vi en arbetarstat med följande särdrag, 1) det är bönderna och inte arbetarna som dominerar inom befolkningen och 2) det är en arbetarstat med byråkratiska deformationer. [4]
Ja, men om allt du nu har sagt är riktigt, då är ju också teorin om ”nydemokratiska revolutionen” felaktig... ?
– Exakt! Var kan du finna en speciell revolution eller renodlat stadium där de demokratiska uppgifterna löst utan att proletär diktatur upprättats? Utan att revolutionen växt över till en socialistisk revolution? Det måste i vart fall varit efter 1941, eftersom det var först då som Mao Tse-tung lanserade teorin...
Ja, i Kina 1949...
– Trams! Vet du vad Mao Tse-tung ansåg vara ”statsformen” för ”nydemokratin”? Jo, den antijapanska enhetsfronten”, dvs alliansen med Chiang Kai-shek! Försök komma ihåg nu, vad hände med Chiang Kai-shek 1949? [5]
Nja... Mao Tse-tung och Röda Armén krossade Chiang Kai-shek och Kuomintang...
– Ja, just det! Men vad fanns då kvar av den antijapanska enhetsfronten, den ”statsform” som skulle bära upp ”nydemokratin”? Existerade det nånsin någon ”nydemokratisk koalitionsregering” mellan Röda Armén och Kuomintang?
Men upprättades inte, hur som helst, en ”ny demokratisk stat” där ”ingen klass hade monopol på makten”..?
– Nej, nej! En stat har alltid en viss klasskaraktär. Ingen marxist kan nånsin hävda att en stat har dubbel eller tom flerdubbel klasskaraktär.
– Det finns således ingen ”tredje stats-typ”! Däremot existerar det t ex – och med nödvändighet! – proletära stater som förvaltas av t ex arbetar- och bonderegeringar!
– Hör vad Trotskij sa 1905:
I händelse av en avgörande seger för revolutionen, kommer makten att hamna i händerna på den klass som spelar en ledande roll i kampen – med andra ord, i proletariatets händer. Låt oss genast säga att detta inte på något sätt utesluter att revolutionära representanter för icke-proletära sociala grupper träder in i regeringen. De kan och bör vara med i regeringen: en sund politik kommer att tvinga proletariatet att kalla inflytelserika ledare för stadens småbourgeoisi, de intellektuella och bönderna att dela makten. Hela frågan bestar i detta: vem kommer att bestämma regeringspolitikens innehåll, vem kommer inom regeringen att bilda en solid majoritet?
Det är en sak när representanter för demokratiska skikt hos folket träder in i en regering med en arbetarmajoritet, och en helt annan sak när representanter för proletariatet deltar i en avgjort borgerligt-demokratisk regering som mer eller mindre vördad gisslan...... Proletariatets deltagande i en regering är också objektivt troligast och tillåtet endast då det är dominerande och ledande Mm kan naturligtvis beskriva en sådan regering som proletariatets och böndernas diktatur, proletariatets, böndernas och de intellektuellas diktatur, eller tom som en koalitionsregering mellan arbetarklassen och småbourgeoisin, men frågan kvarstår likafullt: vem skall ha hegemonin i själva regeringen, och därigenom landet? Och när vi talar om en arbetarregering svarar vi härigenom att hegemonin måste tillhöra arbetarklassen.” [6]
Men virrar du inte bara till begreppen nu? Jag hävdar fortfarande att en ”nydemokratisk stat” inrättades 1949 i Kina och att...
– Ja, du fortsätter att hävda det. Men du har inte ens Mao Tse-tungs stöd bakom dina ord! 1952 sa Mao Tse-tung att ”grundandet av Folkrepubliken Kina den l oktober 1949 utgjorde i stort sett avslutningen av den nydemokratiska revolutionens etapp och inledningen av den socialistiska revolutionens etapp).[7]
– Men i april 1945 skrev han att
En del människor är misstänksamma och tror, att när kommunistiska partiet väl kommit till makten, kommer det att följa Rysslands exempel och upprätta proletariatets diktatur och ett enpartisystem. Vårt svar är att en ny-demokratisk stat, som grundar sig på ett förbund mellan de demokratiska klasserna, i princip skiljer sig från en socialistisk stat under proletariatets diktatur.[8]
– Vem är det som virrar till begreppen egentligen? Om nu både ”nydemokratisk stat” inrättades 1949 och den nydemokratiska etappen” avslutades samtidigt, vad är det för logik i det? Är det inte snarare så att ”nydemokrati” egentligen innebär proletär diktatur?
... Men om det är som du säger, då är det ju likadant i Vietnam och ...
– Javisst! Det har vi alltid sagt. Även om Mao Tse-tung och Ho Chi Minh aldrig programmatiskt uttryckligen omfattat den permanenta revolutionens teori, så tvingades de förr eller senare – tyvärr efter en rad onödiga nederlag! – i praktiken acceptera avgörande delar av teorins praktiska konsekvenser. Märk att teorin om ”nydemokrati” lanserades av Mao efter de katastrofala konsekvenserna av ”folkfrontspolitiken” 1935-39!
– Mao Tse-tungs och Ho Chi Minhs teori om ”nydemokrati” är ett uttryck for
ett dilemma: bakom sig en rad strategiska nederlag, framför sig ett stalinistiskt Komintern som fortfarande förordade den strategi och de stadieteorier som var orsaken till nederlagen...
– Titta på befrielserörelserna i Angola och Guinea-Bissau! Pratar dom om ”nydemokrati”, om att man måste gå i stadier osv?
– Nej, deras program är klart antikapitalistiska, tom socialistiska – och inte bara antiimperialistiska! Har dom ”skrämt bort” sina allierade? Har dom lidit samma nederlag som kineserna 1927 eller vietnameserna 1945?
– Nej, det har dom inte, trots att MPLA och PAIGC haft minst lika hårt motstånd från imperialismen!
Men innebär då inte den permanenta revolutionens teori ett förnekande av möjligheten att bygga socialismen i ett land?
– Både ja och nej. Det är både nödvändigt och möjligt att börja bygga socialismen i de länder där proletariatet gripit makten. Däremot kan inte ett fullständigt socialistiskt samhälle byggas inom ett lands gränser.
Du menar alltså att man ska börja bygga socialismen trots att det år omöjligt att fullborda den? Betyder inte det att bygga socialismen utan perspektiv? Hur han man börja bygga socialismen om man vet att det inte går att fullborda den? Jag tycker det verkar vara en helt absurd linje.
– Nu har du rört till det för dig. Den permanenta revolutionen innebär alls ingen pessimism. Om du bara tänker till ett slag, så löses ditt problem lätt. Socialismen kommer att fullbordas då revolutionen blivit internationell.
– Din fråga visar att det är du själv som saknar perspektiv – ett internationellt perspektiv. Den permanenta revolutionen innebär alls ingen uppmaning till passiv väntan på en samtidig världsrevolution. Tvärtom manar den till revolution och till socialistiskt uppbygge i de länder där revolutionen segrat.
– Men i motsats till den nationalistiska teorin om ”socialism i ett land”, är den permanenta revolutionens teori sant internationalistisk i leninismens anda. Den permanenta revolutionen understryker de nationella revolutionernas inbördes beroende.
OK, det ligger en del i det du säger. Men jag måste nog själv gå igenom frågan ordentligt. Vad skall jag läsa för att reda ut saken?
– Du kan titta på sidan härintill...
Se: Inledning till Leo Trotskijs artikel ”Tre uppfattningar om den ryska revolutionen” och
Leo Trotskij, Tre uppfattningar om den ryska revolutionen
[1] Röda Häften 6/7, sid 32
[2] Lenin, Letters on tactics. Progress Publ, 1970, sid 8-9 [ På svenska: Brev om taktiken, på marxistarkiv.se ]
[3] Lenin, Collected Works, bd 36, sid 500 [“Reply to a peasant’s question”, 15 februari 1919 ]
[4] Lenin, Collected Works, bd 32, sid 24-25, sid 48 [ “The Party Crisis”, 19 januari 1921]
[5] Mao Tse-tung, Valda Verk II, sid 336-337
[6] Trotskij, Resultat och framtidsutsikter, Partisan, 1972, sid. 49-50 [på MIA: Resultat och framtidsutsikter ]
[7] Peking Review, nr 34/1967, sid 13
[8] Mao Tse-tung, Selected Works, bd III sid 284-285 [ “Om koalitionsregering”, svensk översättning i Valda verk band 3 ]