Originalets titel: A Letter to Sherman Stanley
Översättning: (se huvudmeny)
HTML: Martin Fahlgren
Ingår i samlingen "Till marxismens försvar".
8 oktober 1939
Käre kamrat Stanley[7],
Jag mottog ditt brev till O’Brien med anledning av hans avresa. Brevet gjorde ett underligt intryck på mig, därför att det i motsats till dina mycket fina artiklar är fyllt av motsägelser.
Jag har ännu inte fått något material om plenumet och känner varken till majoritetsresolutionen mellan M.S’ text[8], men du försäkrar att det inte råder någon oförsonlig motsättning mellan de båda texterna. I samma andetag försäkrar du att en ”katastrof” närmar sig partiet. Varför? Även om det funnits två oförsonliga positioner skulle inte det innebära en ”katastrof” utan att man nödvändigtvis låter den politiska kampen utkämpas till sitt slut. Men om de båda motionerna bara representerar nyanser av samma åsikt som uttalas i Fjärde Internationalens program, hur kan då en katastrof växa fram ur denna (enligt din mening) icke-principiella skiljaktighet? Att majoriteten föredrog sin egen nyans (om det endast är en nyans) är naturligt. Men vad som är absolut onaturligt är att minoriteten proklamerar: ”eftersom ni, majoriteten, accepterar er egen nyans och inte vår, förebådar vi en katastrof.” Från vems sida???? ..... Och du försäkrar att du ”ser objektivt på de olika grupperingarna.” Det är ingalunda mitt intryck.
Du skriver t.ex. att i min artikel ”saknades av någon anledning en sida.” Du uttrycker på detta sätt en mycket giftig misstanke mot ansvariga kamrater. Sidan kom att saknas genom en beklaglig nonchalans från vårt kontor här, och vi har redan sänt en ny, fullständig text för översättning.[9]
Ditt argument om det degenererade arbetarimperiet förefaller mig inte vara ett helt lyckat påfund. ”Ett tsaristiskt expansionsprogram” var den anklagelse bolsjevikerna fick höra nästan från oktoberrevolutionens första dag. Även en frisk arbetarstat skulle sträva efter expansion, och de geografiska gränserna skulle oundvikligen sammanfalla med de allmänna gränserna för den tsaristiska expansionen, eftersom revolutioner inte vanligen förändrar geografiska förhållanden. Det vi vänder oss emot i kremlgängets politik är inte expansionen och inte den geografiska inriktningen av expansionen utan de byråkratiska, kontrarevolutionära metoderna för expansionen. Men på samma gång, eftersom vi som marxister ”ser objektivt” på historiska händelser, erkänner vi att varken tsaren, eller Hitler, eller Chamberlain hade eller har för vana att upphäva kapitalistisk egendom i de ockuperade länderna, och detta faktum – ett mycket progressivt sådant – beror på ett annat faktum; nämligen att oktoberrevolutionen inte definitivt har likviderats av byråkratin, och att den senare genom sin position är tvingad att vidta åtgärder, vilka vi i en given situation måste försvara mot imperialistiska fiender. Dessa progressiva åtgärder är naturligtvis utan jämförelse mindre viktiga än byråkratins allmänna kontrarevolutionära aktivitet: det är därför vi finner det nödvändigt att störta byråkratin ...
Kamraterna är mycket upprörda över Stalin-Hitler-pakten. Det är förståeligt. De vill hämnas på Stalin. Utmärkt. Men idag är vi svaga och vi kan inte omedelbart störta Kreml. Några kamrater försöker då att finna en rent verbal tillfredsställelse: de utplånar titeln arbetarstat från SSSR, liksom Stalin berövar en funktionär, som råkat i onåd, leninordern. Jag finner det hela, min käre vän, en smula barnsligt. Marxistisk sociologi är absolut oförenlig med hysteri.
Mina bästa kamratliga hälsningar
CRUX (Leo Trotskij)
[7] Sherman Stanley: administrativ direktör för SWP:s tidningsverksamhet från den 30 april till den 4 augusti 1939 då han blev vice organisationsdirektör, vilket han förblev fram till den 9 mars 1940. (Martin Abern var organisationsdirektör vid den här tiden).
Stanley sysslade mycket med situationen i Indien. Under fraktionsstriden tillhörde han oppositionen, och som företrädare för den angrep han majoriteten genom att ställa frågan: Vilken hållning skulle den inta om Röda Armén skulle invadera Indien?
I ett brev den 24 november 1939 till de ceylonesiska trotskisterna sade Trotskij: Frågan om möjligheten av en militär intervention från Röda arméns sida i Indien (för att inte tala om Ceylon) har väckts av några amerikanska kamrater på ett mycket artificiellt sätt.
Trotskijs brev publicerades i SWP:s interna bulletin tillsammans med Sherman Stanleys svar. I detta vidhöll han: ”Vi vill inte för ett ögonblick avstå från vår analys, som fört oss till slutsatsen att Stalin förbereder en öppen intervention i Indien. Varje dag bekräftar nya bevis detta”.
[8] M.S. = Max Shachtman.
[9] Trotskijs dokument Sovjetunionen i krig anlände under ett av SWP:s nationalkommittés sammanträden. Dokumentets politiska slutsatser hade Trotskij lagt fram i ett brev till Cannon den 12 september 1939. Dokumentet accepterades i sin helhet och man beslöt att publicera det. Minoriteten gjorde skandal av att en sida av texten fattades, och insinuerade att den med avsikt avlägsnats av majoriteten. För ytterligare detaljer om denna episod se The Struggle for a Proletarian Party av J. Cannon. op. sit., sid. 73, 74.