Originalets titel: A Letter to Joseph Hansen
Översättning: Se startsida för "Till marxismens försvar"
HTML: Martin Fahlgren
Ingår i samlingen "Till marxismens försvar".
Käre Joe,
Tack för den intressanta informationen. Om det befinns nödvändigt eller rådligt kan Jim publicera vår korrespondens och den med Wright om splittringsfrågan. Denna korrespondens visar vår fasta vilja att bevara partiets enhet trots den skarpa fraktionsstriden. Jag nämnde i mitt brev till Wright[36] att bolsjevikflygeln enligt min mening även som minoritet borde förbli disciplinerad och Jim svarade att han helhjärtat höll med mig om det. Dessa två citat är avgörande i frågan.
Angående mina anmärkningar om Finland i artikeln om den småborgerliga oppositionen, kommer jag här att säga bara några ord. Finns det en principiell skillnad mellan Finland och Polen – ja eller nej? Åtföljdes Röda Arméns intervention i Polen av ett inbördeskrig – ja eller nej? Mensjevikernas press, som är mycket välinformerad tack vare sin vänskap med Bund och med PPS-emigranter,[37] säger öppet att en revolutionär våg omgav Röda Arméns framryckning. Och inte bara i Polen utan också i Rumänien.
Kreml skapade Kuusinen-regeringen i det klara syftet att utöka kriget med ett inbördeskrig. Det fanns information om ett försök att skapa en finsk Röd Armé, om ”entusiasm” bland finska fattigbönder i de ockuperade områdena där de stora landegendomarna konfiskerades, osv. Vad är detta om inte en början till ett inbördeskrig?
Inbördeskrigets fortsatta utveckling berodde fullständigt på Röda Arméns framryckning. Folkets ”entusiasm” var uppenbarligen inte häftig nog för att framkalla självständiga uppror av bönder och arbetare under bödeln Mannerheims svärd. Röda Arméns reträtt kom med nödvändighet att hejda ansatserna till inbördeskrig i själva begynnelsestadiet.
Om imperialisterna på ett effektivt sätt hjälper den finska bourgeoisin att försvara den kapitalistiska regimen, så skulle ett inbördeskrig vara en omöjlighet den närmaste tiden. Men om Röda Arméns förstärkta trupper, vilket är mer troligt, skulle tränga in i landet med framgång, så kommer vi ofrånkomligen att få bevittna utvecklingen av ett inbördeskrig parallellt med invasionen.
Vi kan inte förutspå alla militära händelser, upp- och nedgångar av rent taktiskt intresse, eftersom de inte ändrar den allmänna ”strategiska” händelsekedjan. I detta fall, liksom i alla andra, åstadkommer oppositionen en rent konjunkturell och impressionistisk politik istället för en principiell. (Vi behöver inte upprepa att inbördeskriget i Finland, liksom fallet var i Polen, skulle få en begränsad, halvt kvävd karaktär och att det i nästa stadium kan övergå till ett inbördeskrig mellan de finska massorna och moskvabyråkratin. Detta känner vi till åtminstone lika väl som oppositionen, och vi varnar öppet massorna. Men vi analyserar processen som den är och identifierar inte det första stadiet med det andra.)
Med varma välönskningar och hälsningar åt alla vänner. L. TROTSKIJ
Coyoacán, D.F.
[36] Se Brev till Wright 19 december
[37] Pilsudskis polska socialistparti. Det var motståndare till Polens och Lettlands socialdemokratiska parti och till Rosa Luxemburg.