Originalets titel: A Letter to James P. Cannon
Översättning: Se startsida för "Till marxismens försvar"
HTML: Martin Fahlgren
Ingår i samlingen "Till marxismens försvar".
28 oktober 1939 [14]
Käre Jim,
Två saker står klart för mig i ditt brev från 24 oktober: 1) att en mycket allvarlig ideologisk strid har blivit oundviklig och politiskt nödvändig; 2) att det skulle vara ytterst menligt om inte fatalt att sätta denna ideologiska strid i samband med perspektivet om en splittring, om en utrensning, eller uteslutningar osv., osv.
Jag hörde t.ex. att kamrat Gould på ett medlemsmöte förkunnat: ”Ni vill utesluta oss”. Men jag vet inte vilken reaktion som kom från andra sidan på detta. Jag skulle för min egen del omedelbart protestera på det allra våldsammaste mot sådana misstankar. Jag skulle föreslå att en speciell kontrollkommission skapades för att stävja sådana påståenden och rykten. Om det skulle inträffa att någon i majoriteten framkastar sådana hot skulle jag för min egen del rösta för ett fördömande eller en allvarlig varning.
Ni har många nya medlemmar och oskolade ungdomar. De behöver en seriös skolande diskussion i ljuset av de stora händelserna. Om deras tankar till en början upptas av perspektivet om personlig degradering, dvs. prestigeförlust, diskvalificeringar, avlägsningar från centralkommittén, osv., skulle diskussionen förgiftas och ledarskapets auktoritet komprometteras.
Om ledarskapet tvärtom inleder en skoningslös kamp mot småborgerligt idealistiska uppfattningar och organisatoriska fördomar men på samma gång ger alla nödvändiga garantier för själva diskussionen och för minoriteten, kommer resultatet inte bara att bli en ideologisk seger utan ett viktigt stärkande av ledarskapets auktoritet.
”En förlikning och kompromiss i toppen” i de frågor som är särskiljande skulle naturligtvis vara brottsligt. Men jag skulle för min del föreslå minoriteten i toppen en överenskommelse, om du så vill, en kompromiss om diskussionsmetoder och parallellt om det politiska samarbetet. T.ex. a) kan båda sidor utesluta alla hot, personliga omflyttningar, osv. från diskussionen; b) båda sidor påtar sig förpliktelsen att lojalt samarbeta under diskussionen; c) varje falskt drag (hot, eller rykten om hot, eller ett rykte om föregivna hot, avsägelser osv.) borde undersökas av nationalkommittén eller en speciell kommission som ett enskilt faktum och inte dras in i diskussionen osv.
Om minoriteten accepterar en sådan överenskommelse, får ni möjlighet att disciplinera diskussionen och också fördelen av att ha tagit ett gott initiativ. Om de förkastar det kan ni vid vart och ett av partiets medlemsmöten lägga fram ert skrivna förslag till minoriteten som den bästa vederläggningen av deras klagomål och som ett gott exempel på vår ”regim”.
Det tycks mig som om den senaste kongressen slog slint i ett mycket olyckligt ögonblick (tiden var inte mogen) och blev ett slags missfall. De verkliga diskussionerna kommer någon gång efter kongressen. Detta betyder att ni inte kan undvika en ny kongress till jul eller så. Idén om en allmän omröstning är absurd. Den skulle bara underlätta en splittring efter lokala indelningar. Men jag tror att majoriteten i den överenskommelse som nämnts ovan kan föreslå minoriteten en ny kongress på grundval av två plattformar med alla organisatoriska garantier för minoriteten.
Kongressen blir kostsam, men jag ser inga andra medel att avsluta den nuvarande diskussionen och den kris den medfört i partiet.
J.Hansen (Leo Trotskij)
P.S. – Varje seriös och skarp diskussion kan naturligtvis leda till några deserteringar, avgångar, eller t.o.m. uteslutningar, men hela partiet borde övertygas av logiken i alla fakta att de är oundvikliga resultat som framkallats trots ledarskapets goda vilja, och inte ett mål eller en strävan hos ledarskapet, och inte en utgångspunkt för hela diskussionen. Detta är enligt min mening den avgörande punkten i hela frågan.
[14] Detta brev blev av misstag utelämnat från volymen In Defense of Marxism och trycktes för första gången i James P. Cannons The struggle for a Proletarian Party, sid 98-99, fotnot.