Originalets titel: It Is High Time to Launch a World Offensive
Against Stalinism
Översättning: Martin Fahlgren
HTML: Martin Fahlgren
Annan version: Finns i pdf-format på marxistarkiv.se – direktlänk.
Publicerades för första gången på engelska i tidningen Socialist Appeal 20 november 1937.
Den socialistiska världsrörelsen förtärs av en fruktansvärd sjukdom. Källan till smittan är Komintern, eller rättare sagt GPU, för vilken Kominterns apparat bara tjänar som en laglig täckmantel. De senaste månadernas händelser i Spanien har visat vilka brott som den skrupelfria och helt igenom urartade Moskvabyråkratin och dess lakejer bland världens deklasserade slödder är i stånd till. Det rör sig inte om ”tillfälliga” mord eller ”tillfälliga” komplotter. Det handlar om en konspiration mot hela världens arbetarrörelse.
Moskvarättegångarna är givetvis bara möjliga under ett totalitärt styre, där GPU dikterar hur de anklagade såväl som åklagarsidan och försvararna ska uppträda. Men dessa juridiska skenrättegångar var redan från allra första början utformade som en utgångspunkt för en utrotningskampanj mot Moskvaklickens motståndare i hela världen. Den tredje mars höll Stalin ett tal vid ett plenarmöte i SUKP:s centralkommitté, i vilket han förklarade att ”Fjärde internationalen består till två tredjedelar av spioner och sabotörer”. Detta skamlösa och sant stalinistiska uttalande visar tydligt vad Kremls Kain hade för avsikt att göra. Hans planer inskränker sig dock inte till Fjärde internationalen. I Spanien inbegreps POUM bland ”trotskisterna”, trots att de befann sig i oförsonlig konflikt med Fjärde internationalen. Efter POUM kom turen till anarkosyndikalisterna och t o m vänstersocialisterna. Och idag införlivas bland trotskisterna alla som protesterar mot förtrycket av anarkisterna. Komplotterna och brotten iscensätts i en förfärlig fart. Enskilda och särdeles skandalösa detaljer kan givetvis tillskrivas enskilda agenters överdrivna nit. Men verksamheten är i sin helhet strängt centraliserad och utförs efter en plan som utarbetats av Kreml.
Den 21 april höll EKKI (Kominterns exekutivkommitté) ett krismöte i Paris, där de mest pålitliga representanterna från de 17 viktigaste sektionerna deltog. Sammanträdena var strängt hemliga. Världspressen fick bara en kort notis om att mötet behandlade den internationella kampen mot trotskismen. Instruktionerna kom från Moskva, direkt från Stalin. Varken debatterna eller besluten offentliggjordes. Det är uppenbart från den information som står till vårt förfogande, och från alla påföljande händelser, att detta mystiska möte i själva verket var en konferens för de viktigaste internationella GPU-agenterna. sammankallade för att förbereda en kampanj av falska anklagelser, förkastelsedomar, kidnappningar och mord på stalinismens motståndare inom arbetarrörelsen över hela världen.
Vid tidpunkten för rättegången mot Zinovjev och Kamenev (augusti 1936) fanns fortfarande en del vacklan i Kominterns led. Trots de ansträngningar som gjordes av GPU:s grånade lakejer, såsom Jacques Duclos i Frankrike, så kände även den härdade Komintern-kadern äckel inför att kasta sig ned i den bloddränkta dyn. Men inom några månader bröts motståndet från de vacklande ner. Hela Kominternpressen, som Stalin håller i ett hundhalsband av guld, drogs med i en orgie av förtal som saknar motstycke i sin falskhet och grymhet. Den ledande rollen tilldelades som alltid Moskvas sändebud, såsom Michail Koltsov, Willi Münzenberg och andra skurkar.
Pravda försäkrade med eftertryck att utrensningarna i Spanien skulle genomföras lika skoningslöst som i Sovjetunionen. Orden följdes av handling: fabricerade dokument mot POUM, mord på anarkistiska författare, mordet på Andrés Nin, kidnappningen av Erwin Wolf, kidnappningen av Marc Rein, dussintals mindre prominenta dolkstötar i ryggen eller mord från bakhåll, inspärrning i Stalins extraterritoriella fängelser i Spanien, där fångarna placerades i specialceller, misshandlades och utsattes för fysisk och moralisk tortyr av alla slag, och allt detta under täckmantel av en ständig, grov, giftig och sant stalinistisk förtalskampanj.
I Spanien, där den s k republikanska regeringen tjänar som ett legalt skydd för Stalins kriminella gäng, fann GPU den mest gynnsamma arenan för att utföra direktiven från april-mötet. Men det hela begränsades inte enbart till Spanien. De franska och engelska generalstaberna har enligt Kominterns egen press försetts med vissa mystiska dokument som gäller ”Trotskijs förhandlingar med Rudolf Hess”. Den tjeckiska generalstaben försågs med förfalskad korrespondens som syftade till att påvisa en förbindelse mellan Gestapo och en gammal tysk revolutionär, Anton Grylewicz. Jacques Duclos försökte knyta ”trotskisterna” till mystiska terroristhandlingar i Paris, som GPU säkert kunde ha gett den franska polisen upplysningar om. Den 4 september blev Ignaz Reiss mördad i Lausanne, bara därför att han, förfärad över Stalins brott, hade brutit offentligt med Moskva.
Några av Reiss’ mördare har arresterats. De är Kominternmedlemmar och GPU-agenter som rekryteras från vitgardistiska ryska kretsar. De undersökningar som genomförts av de franska och schweiziska myndigheterna ger all anledning att tro att samma gäng har utfört en lång rad liknande, hittills inte avslöjade brott. Vitgardister tjänar Stalin som mördare, precis som de tjänar honom förklädda som åklagare (Vysjinskij), publicister (M Koltsov, Zaslavskij osv) eller som diplomater (Trojanovskij, Maiskij och resten av broderskapet).
Knappt hade de militära aktiviteterna börjat i Fjärran östern förrän Stalin inledde en förkrossande offensiv mot sina revolutionära motståndare i Kina. Metoden är densamma som tillämpas i Spanien. Stalin säljer sovjetiska industriprodukter till höga priser till Chiang Kai-shek, precis som han gjorde till Negrín, och med de inkomster som erhållits på detta sätt betalar han sina förfalskare, journalistiska svindlare och betalda mördare. Den 5 oktober publicerades ett telegram i tidningen Daily Worker i New York, där de kinesiska ”trotskisterna” i Kwangsi anklagades för en allians med den japanska generalstaben. Daily Worker är ett GPU-organ som publiceras i New York. Dess Shanghai-korrespondent är en GPU-agent som utför besluten från plenumet i april. Informerade kinesiska källor har under tiden slagit fast att det inte fanns och icke finns någon trotskistisk organisation i Kwangsi (Socialist Appeal, 16 oktober). Men detta förändrar inte saken: Telegrammet från Shanghai visar att man också i Kina har börjat fabricera dokument, kidnappa ”trotskister” och mörda från bakhåll. I Chiang Kai-sheks fängelser sitter redan inte så få oklanderliga revolutionärer. Deras liv hotas nu direkt av Stalin.
Den kanadensiske kommunisten Henry Beatty, som under fyra månader deltog som frivillig vid den spanska fronten, och som sedan sändes tillbaka till sitt eget land som en agitator av milismännen själva, har nyligen i pressen berättat hur det kanadensiska stalinistpartiet hade tvingat honom att vid offentliga möten säga att trotskisterna i Spanien ”sköt sårade milismän”. Enligt sin egen utsago följde Beatty för en tid denna monstruösa order, ”han böjde sig för partidisciplinen”, dvs. beslutet från samma hemliga plenum som Stalin hade lett. Efter det att Beatty lyckats klara sig undan Kominterns giftiga atmosfär och kommit ut i friska luften, då brännmärks han givetvis som spion och sabotör och det är t o m möjligt att det satts ett pris på hans huvud. När det kommer till sådana avtal är inte Stalin knusslig: bara de tekniska utgifterna för mordet på Ignaz Reiss uppgår till 300 000 francs!
För att mörklägga eller rättfärdiga dessa brott finns dussintals utländska borgerliga journalister av typen Walter Duranty och Louis Fischer på GPU:s avlöningslista. Det är ingen hemlighet för de som förmår läsa mellan raderna att de vänskapliga-kritiska-tvetydiga telegram och artiklar från Moskva som är signerade av ”oberoende” namn och som ofta är försedda med påskriften ”ocensurerat”, i själva verket är dikterade av GPU och har som syfte att bringa världsopinionen i överensstämmelse med den olycksbådande Kain-figuren i Kreml. Den enda skillnaden mellan ”oberoende” journalister av detta slag och herrar Duranty är att de är dyrare. Men det är inte bara reportrar som mobiliseras. Författare med klingande eller berömda namn som Romain Rolland, den avlidne Barbusse, Malraux, Heinrich Mann eller Feuchtwanger, är i själva verket pensionärer hos GPU, som via statsförlaget betalar rundligt för dessa vänners ”moraliska” tjänster.
Det förhåller sig lite annorlunda, men inte mycket bättre, med ledarna i den Socialistiska arbetarinternationalen. Utifrån överväganden av diplomatiska eller internt politisk karaktär har Léon Blum, Léon Jouhaux, Vandervelde och deras likar i andra länder i ordets fulla bemärkelse organiserat en tystnadens sammansvärjning kring den stalinistiska byråkratins brott både i Sovjetunionen och på världsarenan. Negrín och Prieto är direkta medbrottslingar till GPU. Allt detta gör de under sken av försvar för ”demokratin”.
Vi vet att fienden är mäktig; han har långa armar; guld klingar i hans fickor. Han draperar sig själv med auktoriteten från den revolution som han stryper och vanärar. Men vi vet också något annat: Hur mäktig fienden än är, så är han inte allsmäktig. Kremls skattkammare, apparat och skara med ”vänner” till trots, börjar sanningen att bana sig väg in i medvetandet hos världens arbetande massor. Berusad av sin straffrihet har Stalin grovt överskridit den gräns som försiktigheten dikterar för även den mest privilegierade brottsling. Så skamlöst kan man bara dupera de som själva vill blir duperade. Inte så få av de dubiösa celebriteterna tillhör denna kategori. Men massorna vill inte låta sig luras. De behöver sanningen. De strävar efter den, och de kommer att förvärva den.
Eftersom Stalin inte längre är bunden av några principer har han överskridit den sista gränsen. Men precis däri ligger hans svaghet. Han kan fortfarande döda. Men han kan inte sätta stopp för sanningen. Fler och fler kommunistiska arbetare, socialister och anarkister grips av bestörtning. Även Stalins allierade i Andra internationalen börjar kasta räddhågsna blickar på Kreml. Många litterära ”vänner” har redan försiktigt dragit sig tillbaka till åskådarplats under förevändningen av ”neutralitet”. Men detta är bara början.
Ignaz Reiss är inte den siste som givit oss avslöjanden. Reiss’ mördare som anhållits i Schweiz och Frankrike kan avslöja många ting. Tusentals revolutionära frivilliga i Spanien kommer att sprida sanningen om revolutionens bödel över hela världen. Tänkande arbetare frågar sig själva: ”Vart leder allt detta? Vilket syfte tjänar denna ändlösa kedja av brott?” Och svaret hamrar sig in i deras sinnen: Stalin förbereder sin egen ”kröning” på revolutionens ruiner och revolutionärernas lik.
Stalins bonapartistiska kröning måste sammanfalla med hans politiska död inom arbetarrörelsen. Det är nödvändigt att samla alla revolutionärer, alla ärliga arbetare, alla proletariatets sanna vänner för att rensa den frigörande rörelsens led från stalinismens fasansfulla smitta. Det finns bara ett sätt att uppnå det: Avslöja sanningen för arbetarna, utan överdrifter, men också utan skönmålningar. Handlingsprogrammet framgår således nära nog automatiskt från situationen själv.
Vi måste definitivt fastställa och offentliggöra namnen på alla de nationella delegater som deltog i det sista plenumet i Paris, och stämpla dem som direkt ansvariga för att ha organiserat komplotter, kidnappningar och mord i respektive länder.
Vi måste definitivt fastställa och offentliggöra namnen på alla utländska stalinister som antingen innehade eller innehar militära, polisiära eller administrativa poster i Spanien. Alla dessa individer är GPU-agenter, inblandade i de brott som har begåtts i Spanien.
Vi måste noga följa den internationella stalinistiska pressen, liksom den ”litterära” verksamhet som GPU:s offentliga och hemliga vänner ägnar sig åt, eftersom man av karaktären på röken från dem ofta kan förutse vilka nya brott Stalin förbereder.
Det är nödvändigt att i alla arbetarorganisationer inpränta en misstro mot var och en som är direkt eller indirekt knuten till den stalinistiska apparaten. Från Komintern-agenterna, som är GPU:s ryggradslösa verktyg, måste man ständigt vara beredd på gemenheter av alla de slag.
Vi måste outtröttligt samla tryckt material, dokument och vittnesmål om GPU-Komintern-agenternas kriminella verksamhet. Vi måste periodiskt i pressen publicera de noggrant underbyggda slutsatser som dragits från detta material.
Det är nödvändigt att öppna den allmänna opinionens ögon för det faktum att den honungssöta och lögnaktiga propagandan från många filosofer, moralister, esteter, konstnärer, pacifister och ”arbetarledare” till försvar för Kreml under täckmantel av ”försvar för Sovjetunionen”, betalas rundhänt med klingande mynt från Moskva. Vi måste drapera dessa herrar med den vanära som de så rikligt förtjänat.
Aldrig tidigare har arbetarrörelsen i sina egna led haft en så lömsk, farlig, mäktig och skrupelfri fiende som Stalin-klicken och dess internationella agenter. Att vara slapp i kampen mot denna fiende är liktydigt med förräderi. Bara pratmakare och dilettanter, inte seriösa revolutionärer, kan nöja sig med patetiska utbrott av indignation. Det behövs en plan och en organisation. Det är brådskande att skapa speciella kommissioner som följer stalinisternas manövrer, intriger och förbrytelser, varnar arbetarorganisationerna när det är fara å färde och utarbetar de bästa metoderna för att avvärja och stå emot Moskvas gangsters.
Det är nödvändigt att publicera lämplig litteratur och samla fonder för dess publicering. I varje land bör det ges ut en bok som fullständigt avslöjar respektive sektion av Komintern.
Vi besitter varken en statsapparat eller betalda vänner. Icke desto mindre utmanar vi med förtröstan de stalinistiska ligorna inför hela mänskligheten. Våra händer kommer inte att vara overksamma. Några av oss kan ännu falla i denna kamp. Men den slutliga utgången är förutbestämd. Stalinismen kommer att vältas över ända, krossas och för evigt täckas av vanära. Världens arbetarklass kommer att slå in på en öppen väg.