Demokratins sovjet, ett avlägg av den demokratiska konferensen, hade i sig upptagit dennas hela politiska hjälplöshet. De gamla sovjetpartierna, socialrevolutionärerna och mensjevikerna, hade förstått att skaffa sig en konstlad majoritet inom detta sovjet, men blott för att ännu tydligare lägga sin politiska oförmåga i dagen. Bakom sovjets kulisser förde Tseretelli förvirrade underhandlingar med Kerenski och representanterna för ”census-elementen”, vilken term användes inom sovjet för att undvika det ”stötande” uttrycket bourgeoisie. Tseretellis berättelse över underhandlingarnas förlopp och utgång bildade ett slags liktal över den period av revolutionen, som nu gick till anda. Det visade sig nämligen, att varken Kerenski eller censuselementen ville ikläda sig ansvarighet inför denna nya halvrepresentativa institution. Dessutom lyckades man icke utanför kadettpartiet finna en enda så kallad ”duktig” socialt arbetande person. Företagets organisatörer fick således lov att kapitulera i dubbel måtto, och kapitulationen vart desto besvärligare, då ju den demokratiska konferensen sammankallats just för att göra en ända på den oansvariga regimen – och konferensen hade ju vid formell omröstning avslagit varje koalition med kadetterna. En oerhörd spänning rådde på de några sammanträden, som demokratins sovjet upplevde, innan omstörtningen kom.. Härvid visade sig denna institution fullt arbetsoduglig. Naturligt nog, då den var blott ett uttryck för söndringen och upplösningen inom de partier, som revolutionen lämnat bakom sig, och icke inom sig speglade revolutionens oavbrutna rörelse framåt.
Redan under den demokratiska konferensens tid framkastade jag inom vår partifraktion frågan, om vi icke borde demonstrativt lämna konferensen och bojkotta demokratins sovjet. Genom handling skulle vi visa •massorna, att ”förmedlarna” hade drivit revolutionen in i en återvändsgränd.
Kampen om bildandet av en sovjetregering kunde enklast föras på rent revolutionär väg. Man måste rycka makten ur händerna på dessa, som var oförmögna att uträtta något positivt, och som ju längre tiden led, alltmera förlorade förmågan att vara aktiva – till och med när det gällde att åstadkomma någonting negativt. Vi måste gå framåt på vår politiska väg, som genom mobilisering av sovjetkrafterna via den allryska sovjetkongressen och genom öppen resning ledde till målet. Det betydde föga om vi korsade den väg, som utstakats av det på konstlat sätt sammansatta förparlamentet och den hypotetiska konstituerande församlingen. Bäst främjade vi vår sak, om vi skred till öppen brytning med den institution, som skapats av Tseretelli och hans kumpaner, och gärna en brytning inför hela folkets ögon. Vidare genom att koncentrera arbetarklassens hela uppmärksamhet och styrka främst på sovjetinstitutionen. Därför föreslog jag, att vi demonstrativt borde lämna konferenssalen och anordna revolutionär agitation inom fabrikerna och regementen mot de försök som gjordes, att, utan hänsyn till folkets revolutionära vilja, tvinga revolutionen tillbaka i det gamla farvattnet, där koalitionen med de borgerliga strök fram. I samma riktning uttalade sig ock Lenin i ett brev, som vi några dagar senare erhöll från honom. Ännu stod dock flera av partiets ledare tveksamma. Julidagarna hade lämnat djupa spår. Den stora massan av arbetare och soldater hade repat sig snabbare efter juliolyckan, än de ledande kamrater, som fruktade, att man, genom att för tidigt låta massorna gå till storms, kunde äventyra hela revolutionen. I vår fraktion på den demokratiska konferensen vann jag för mitt förslag 50 röster, medan mot detsamma röstade 70, som önskade samarbeta med demokratins sovjet. Erfarenheterna från detta samarbete var dock ägnade att med det snaraste stärka partiets vänstra flygel. Det var blott alltför klart, att de nära nog bedrägliga kombinationer, som allt fortfarande ville tillförsäkra censuselementen revolutionens ledning, icke nyttjade det minsta, liksom att de hos folket grundligt diskrediterade förmedlarna icke kunde finna någon utväg ut ur den återvändsgränd, vari revolutionen på grund av den småborgerliga demokratins slapphet kört fast. Redan då demokratins sovjet, kompletterat med censuselementen, omvandlades till ett så kallat förparlament, hade vårt parti beslutit att bryta med denna institution.