Ur Fjärde Internationalen nr 4-92
Wang Fanxi föddes 1907 och bor numera i Storbritannien.[1] I mitten av 20-talet drogs han in i den revolutionära rörelsen i Kina och skickades 1927 av det kinesiska partiet till Moskva för utbildning. Där kom han i kontakt med trotskismen och kom sedermera att aktivt delta i den trotskistiska rörelsens grundande i Kina. I sina memoarer, som ursprungligen publicerades på 1950-talet i en mycket begränsad upplaga, berättar han bland annat om sitt första möte med den strid som fördes inom det sovjetiska partiet mellan stalinisterna och Vänsteroppositionen. [2] I det följande avsnittet ur dessa memoarer skildrar Wang Fanxi ett möte för de utländska studenterna som ägde rum i slutet av 1927.
Den första gången som mina misstankar väcktes var vid ett plenarmöte med partimedlemmar som studerade vid KUTV [Kommunistiska universitetet för Österns arbetare], som hölls kort efter att vi skrivits in. E. Jaroslavskij, ordförande i SUKP:s centrala kontrollkommission, gav en rapport till mötet. Studenter från de olika närvarande nationaliteterna satt tillsammans i grupper för att underlätta simultantolkning till deras egna språk. Talets huvudpunkt var att Trotskij var mensjevik och konsekvent och avsiktligt hade motsatt sig Lenin. Hans motiv för att delta i Oktoberrevolutionen var dåliga, för att inte säga förrädiska, och historien hade visat att hans deltagande hade gjort mer skada än nytta. Vi kinesiska studenter godtog detta som evangelisk sanning, eftersom vi inte visste något om fraktionernas historia inom socialdemokratin i Ryssland. Så var inte fallet med andra studenter, varav de flesta var kaukasier och armenier. Jaroslavskijs yttranden släppte loss en storm med upprörda protester bland dem. De buade och häcklade under hans tal. Vi kunde inte förstå ett ord av deras inpass, men när vi bad vår tolk att översätta för oss vägrade han och sade: ”Det är nonsens – bara trotskister som ställer till bråk!” Några kinesiska studenter som redan gått ett år och redan förstod litet ryska viskade till oss att de skrek ”Skamligt!” och ”Lögnare!” Vi var perplexa och inte litet förvirrade. Efter det att Jaroslavskij hade avslutat sitt tal, hoppade en rysk student upp på scenen åtföljd av en kör med visslingar. Han skrek förargat så mycket han kunde. Därefter stormade en del av publiken talarstolen med det uppenbara målet att dra ner honom. Andra skyndade till hans försvar och mötet upplöstes i kaos. Slutligen ingrep ordföranden för att beordra honom att sluta tala och han släpades ner från scenen, fortfarande skrikande och kämpande. Nu hotade saker och ting verkligen att urarta, i och med att båda sidor beredde sig på en strid. Vi drog oss därför tillbaka från mötet. Vi kunde inte förstå ett ord av vad de skrek åt varandra, men det stod klart att en betydande minoritet av publiken stödde Trotskij. Det stod också klart att kampen mellan de två fraktionerna hade nått kokpunkten.
Övers. ur Wang Fan-hsi, Chinese Revolutionary. Memoirs 1919–1949, s. 49f
Översättning: Per-Olof Mattsson
[1] Han avled 2002 i Leeds, England, 95 år gammal.
[2] Wang Fanxi tvingades lämna Kina i slutet av november 1949. Han hamnade i Hongkong där han stannade till 1975, då han fick hjälp att ta sig till Europa, där han till slut fick exil i Storbritannien. Hans memoarer finns numera översatt till många språk, dock inte svenska.