Ur Fjärde internationalen 4/1989
I svenska skolor samlar eleverna in pengar för att rädda vad som återstår av världens ”lungor”, de svårt skövlade regnskogarna i Amazonas. Den brittiske musikern Sting turnerar över hela världen med samma syfte. I Ingvar Oldsbergs TV-”show” kan svenska TV-tittare köpa sydamerikansk regnskog i parti och minut.
Susanna Hecht har studerat biologi, ekonomi och geologi, och är professor i planering vid universitetet i Los Angeles. Hon åkte till Amazonas första gången 1975 för att studera vad som händer när skogen huggs ner och förvandlas till betesmark. Skogsskövlingen, påskyndad av luddiga arvsbestämmelser, skövlar inkomstmöjligheterna för de som tappar latex från träden. Hon ger en koncentrerad bild av detta i berättelsen om Chico Mendes, daglönare och ledare för gummitapparnas fackförening, som mördades i december 1988.
I intervjun med Alexander Cockburn avlivar hon en del myter. Hon menar att syreproduktion och syrekonsumtion i Amazonas tar ut varann. Det är inte ”lungorna” som är det stora problemet, utan kvicksilverförgiftningen. En annan myt Hecht avlivar är ”hamburger-sambandet”. I Brasilien är det inte multinationella kött- och snabbmat-producenter som driver fram skövlingen, utan den inhemska brasilianska jordpolitiken.
Andra världskriget var ”fem krig i ett”: Det var ett krig mellan de stora imperialistiska giganterna. Striden gällde världsherraväldet. Ett krig om kolonierna, om tillgången till råvaror, marknader och arbetskraft. Ett krig mot arbetarrörelsen, revolutionen och socialismen. Ett krig mot de folkliga befrielserörelserna i ”Tredje världen”. Ernest Mandel har speciellt för Fjärde Internationalen gjort en kortare sammanfattning av sin bok om andra världskriget ”The Meaning of the Second World War” [sv. övers: Vad Andra världskriget egentligen handlade om], utgiven på Verso. Under dessa mörka år visades kapitalismens mest barbariska sidor: Mellan 80 och 100 miljoner människoliv föröddes. Vägen fram till andra världskriget är de besegrade revolutionernas väg. Men den tyska och japanska imperialismens fruktansvärda försök att krossa allt motstånd misslyckades. Ett massomfattande motstånd och ifrågasättande av den orättvisa ordningen i Väst, såväl som i Syd och Öst växte fram.
1871 stormade Paris arbetare himlen. De erövrade makten och behöll den i två månader. Nick Robin skriver om Pariskommunen som det första historiska exemplet på ”proletariatets diktatur”. Här valdes statens ämbetsmän. De var av sättbara så snart förtroendet för dem upphörde. Deras inkomster var inte större än den skicklige yrkesarbetarens. Den stående armén avskaffades. Kyrka och stat åtskiljdes under tvång. Polisen och militären ersattes av medborgarmiliser där officerarna valdes. En omfattande ny sociallagstiftning genomfördes. Men motståndaren – den franska borgarklassen och de preussiska trupperna under Otto von Bismarck – var övermäktiga. Det besinningslösa blodbadet mot arbetarna när Paris-kommunen var besegrad, saknar nästan motstycke. Mellan 20 000 och 30 000 människor fick sätta livet till – av en befolkning som då uppgick till 500 000.
Vänsteroppositionen i Sovjet 1923 är ämnet för tre artiklar. I David S Laws artikel skildras maktkampen inom det Sovjetiska Kommunistpartiet. Law delar in Vänsteroppositionens kamp i tre faser: Den första där Vänsteroppositionen fördömdes; en andra där deras krav i viss mån tillmötesgicks; och en tredje där partiledningen grep till repression. Han skildrar förloppet i kampen och de frågor som striden stod kring. Med tanke på vad som händer i Östeuropa idag, kan det vara viktigt att påminna sig om att motstånd mot urartningen föddes redan då, och att det finns en tradition att knyta an till.
Som bihang till Laws artikel presenterar vi De 46 plattform, som var startpunkten för oppositionens formering. Preobrazjenskij, som ofta var talesman för oppositionen, skrev i oktober en resolution om partidemokratin, som återges i en andra bilaga.
Red