Ur Fjärde internationalen 4/1988
Om nödvändigheten av och principerna för en ny international
Fullt medvetna om det stora historiska ansvar som lades på dem, har de undertecknade organisationerna enhälligt beslutat förena sina styrkor i en samverkan för att pånyttföda den revolutionära proletära rörelsen i internationell skala. Som grund för sin aktivitet fastslog de följande principer:
1. Den imperialistiska kapitalismens dödliga kris, som ryckt undan grunden för reformismen (socialdemokratin, Den Andra Internationalen, byråkratin hos den Internationella Fackföreningsfederationen), ställer oavvisligt frågan om brytningen med den reformistiska politiken till förmån för den revolutionära kampen om makten och upprättandet av proletariatets diktatur som det enda sättet att förvandla ett kapitalistiskt samhälle till ett socialistiskt.
2. Den proletära revolutionen är till sin natur av internationell karaktär. Proletariatet kan bygga ett fullständigt socialistiskt samhälle bara på basen av en global arbetsdelning och global samverkan. De undertecknade avvisar därför kategoriskt teorin om ”socialism i ett land”, vilken undergräver fundamentet för proletär internationalism.
3. Inte mindre energiskt måste Austro-marxisternas, centristernas och vänsterreformisternas teori förkastas, som tar den socialistiska revolutionens internationella karaktär som förevändning för att förespråka en avvaktande passivitet i det egna landet – och därmed överlämna proletariatet i händerna på fascismen. Ett proletärt parti som undviker maktövertagandet under nuvarande förhållanden, begår det värsta av förräderier. Ett segerrikt proletariat i ett land måste stärka sin nationella diktatur genom socialistisk uppbyggnad, som med nödvändighet blir ofullständig och motsägelsefull tills dess arbetarklassen tar den politiska makten i åtminstone några av de avancerade kapitalistiska länderna. Samtidigt måste en segerrik arbetarklass i ett land rikta alla sina krafter på att sprida den socialistiska revolutionen till andra länder. Motsättningen mellan maktövertagandets nationella karaktär och den internationella karaktären hos det socialistiska samhället kan bara lösas genom djärva revolutionära handlingar.
4. Den Tredje Internationalen, som växte upp ur Oktoberrevolutionen, som slog fast den revolutionära politikens principer under imperialismens epok, och som gav världsproletariatet de första lektionerna i den revolutionära kampen om makten, föll offer för en rad historiska motsättningar. Socialdemokratins förrädiska roll och omognaden och den bristande erfarenheten hos de kommunistiska partierna, ledde till sammanbrottet för efterkrigstidens revolutionära rörelser i öst och i väst. Den proletära diktaturens isolering i ett efterblivet land gav utomordentligt stor makt till en alltmer konservativ och nationellt begränsad sovjetisk byråkrati. Komintern-sektionernas slaviska beroende av det sovjetiska ledarskapet, ledde i sin tur till en ny serie svåra nederlag, till byråkratisk urartning av de kommunistiska partiernas teori och praktik och till dessa organisationers försvagning. Dessutom visades Komintern vara inte bara oförmöget att fullfölja sin historiska roll, utan blev också mer och mer ett hinder för den revolutionära rörelsen.
5. Fascismens frammarsch i Tyskland ställde arbetarklassens organisationer inför ett avgörande test. Socialdemokratin bekräftade än en gång den benämning Rosa Luxemburg en gång gett den, och avslöjades för andra gången som ”ett stinkande lik”. Besegrandet av reformismens organisationer, idéer och metoder är en nödvändig förutsättning för arbetarklassens seger över kapitalismen.
6. Händelserna i Tyskland avslöjade lika kraftfullt Tredje Internationalens kollaps. Trots dess fjortonåriga existens, trots erfarenheterna vunna i gigantiska strider, trots Sovjetstatens moraliska stöd och de stora propagandainstrumenten – avslöjade Tysklands Kommunistiska Parti under förhållanden av svår ekonomisk, social och politisk kris, förhållanden som är exceptionellt gynnsamma för ett revolutionärt parti, en absolut revolutionär oförmåga. Det uppvisade därmed slutgiltigt att trots många medlemmars hjältemod, det var fullständigt inkapabelt att fullfölja sin historiska roll.
7. Världskapitalismens ställning; den fruktansvärda krisen som kastade arbetarmassorna in i ett elände utan motstycke; den revolutionära rörelsen bland de förtryckta koloniala massorna; fascismens världsomspännande hot; perspektivet av en ny era av krig som hotar minera hela den mänskliga kulturen. Sådana var förhållandena som slutgiltigt krävde sammansvetsandet av den proletära förtruppen i en ny (Fjärde) International. Vi undertecknare förbinder oss att rikta all vår kraft till bildandet av denna International på kortast möjliga tid, som ska byggas på den stadiga grund som utgörs av de teoretiska och strategiska principer fastslagna av Marx och Lenin.
8. Medan vi är beredda att samarbeta med alla organisationer, grupper och fraktioner som faktiskt utvecklas från reformism och byråkratisk centrism (stalinism) i riktning mot revolutionär marxistisk politik, vill de undertecknade samtidigt deklarera att den nya Internationalen inte kan tolerera försoning med reformism eller centrism. Den nödvändiga enheten av arbetarrörelsen kan inte uppnås genom att fördunkla skillnaden mellan reformistiska och revolutionära uppfattningar eller genom anpassning till stalinistisk politik, utan enbart genom att bekämpa de bägge bankrutta internationalernas politik. För att hålla fast vid sin uppgift får inte den nya Internationalen tillåta sig några avvikelser från de revolutionära principerna vad gäller upproret, proletariatets diktatur, statens sovjetkaraktär, mm.
9. På grund av sin klassbas, sitt sociala ursprung, genom sitt obestridligt dominerande egendomsform, är Sovjetunionen ännu idag en arbetarstat, dvs ett instrument för att bygga ett socialistiskt samhälle. Den nya Internationalen kommer att ha inskrivet på sin fana att en av sina viktigaste uppgifter är försvaret av Sovjetstaten mot imperialism och inhemsk kontrarevolution. Just det revolutionära försvaret av Sovjetunionen ställer oss inför den oavvisliga uppgiften att befria de revolutionära krafterna över hela världen från det stalinistiska Kominterns skadliga inflytande, och att bygga en ny International. Bara under förutsättningen av de proletära organisationernas totala oberoende av Sovjetbyråkratin, och ett outtröttligt avslöjande av dess falska metoder inför de arbetande massorna, är ett framgångsrikt försvar av Sovjetunionen möjligt.
10. Partidemokrati är en nödvändig förutsättning för de revolutionärt proletära partiernas sunda utveckling i nationell och internationell skala. Utan friheten att kritisera, utan val av funktionärer på alla nivåer, utan medlemmarnas kontroll av apparaten, är inget verkligt revolutionärt parti möjligt.
Behovet av sekretess under illegala förhållanden ändrar fullständigt ett revolutionärt partis interna liv och försvårar, för att inte säga omöjliggör, breda diskussioner och val. Men även under de svåraste förhållanden och omständigheter, kvarstår de grundläggande kraven på en sund partistruktur: hederlig information om partiet, kritikfrihet och en verklig inre enhet mellan ledning och partimajoritet. Genom att trycka ned och krossa de revolutionära arbetarnas vilja, förvandlade den reformistiska byråkratin socialdemokratin och fackföreningarna till kraftlösa organisationer trots att medlemsantalet räknades i miljoner. När den stalinistiska byråkratin ströp den inre demokratin, ströp den också Komintern. Den nya Internationalen, liksom de partier som ansluter sig till den, måste bygga hela sitt interna liv på basen av demokratisk centralism.
11. Undertecknarna utsåg en permanent kommitté, bestående av delegerade representanter som den gav följande direktiv:
a) att utarbeta ett programmanifest som ska fungera som plattform för den nya Internationalen;
b) att förbereda en kritisk analys av den nuvarande arbetarrörelsens organisationer och tendenser (teoretisk kommentar till manifestet);
c) att utarbeta teser om alla de fundamentala frågorna för proletariatets revolutionära strategi;
d) att företräda de undertecknade organisationerna i hela världens ögon.
Undertecknas:
E Bauer – Internationella Vänsteroppositionen (Bolsjevik-Leninisterna)
J Schwab – SAP (Socialistiska Arbetarpartiet i Tyskland) P J Schmidt – OSP (Oberoende Socialistpartiet i Holland)
H Sneevliet – RSP (Revolutionära Socialistpartiet i Holland).
Översättning: Mats Bladh