Fjärde Internationalen nr 4-87
Det är nu 70 år sedan den ryska revolutionen genomfördes. Vi vill fira denna epokgörande händelse för mänsklighetens befrielse i två artiklar. Dels genom att ge utrymme åt en som var med när det begav sig, en som har analyserat, förklarat och försvarat revolutionen mer än någon annan: Leo Trotskij. ”Till ryska revolutionens försvar” är ett tal Trotskij höll i Köpenhamn 1932, på ett möte arrangerat av de danska socialdemokraternas studentförbund. Han ger i sitt tal kärnan i sin syn på den ryska revolutionen, samtidigt som han slår hål på myter och bemöter kritik. Talet är också intressant för sin visionära avslutning, vilket ger oss en glimt av vad denne kämpe stod för.
En annan förgrundsgestalt i den ryska revolutionen var förstås Lenin. Michael Löwy hävdar i sin artikel att Lenins Aprilteser (presenterade vid Finlandsstationen) var ett teoretiskt brott med Andra Internationalens mekaniska och objektivistiska historie-materialism. Istället för att mekaniskt sätta varje lands utvecklingsnivå som bestämmande för de revolutionära uppgifterna, utgår han nu från landets plats i helheten - kapitalismens världssystem. Istället för att se historiens lagar som liggande utanför människors påverkan likt en naturnödvändig process, satte Lenin dialektiken mellan subjektiva och objektiva faktorer i centrum. Det var den tyska socialdemokratins förräderi mot internationalismen vid första världskrigets utbrott, som drev Lenin till att börja lösa teoretiska problem, att börja läsa den Hegel som socialdemokratin dittills glömt bort.
Kvinnor i östeuropa har nästan samma traditionella roll och ställning som i väst, kan vi konstatera med Jacqueline Heinens bidrag. Trots att man officiellt förespråkar kvinnors och mäns likaberättigande, förväntas kvinnorna ta hand om barn och hem. Kvinnorna ser sig själva främst som hustrur och mödrar, och de bär faktiskt den stora bördan av hushållsarbetet, som ofta är tyngre här än i väst pga dåligt utbyggd service. Men det finns också stora skillnader mellan de olika länderna i östeuropa. Det räcker inte att kvinnorna kommer ut på arbetsmarknaden, hävdar Heinen. Den klassiska marxismen undervärderade andra saker, könsroller och könsideologi inom den förtryckta klassen, som hinder för kvinnans frigörelse.
Med Michèle Barrett och Mary McIntosh förskjuter vi intresset till just detta, ”att göra det privata politiskt”. De konkreta exemplen är tagna från Storbritannien, men har ändå ett allmängiltigt intresse. De diskuterar hur män och kvinnor ska leva tillsammans. Inte bara vad som är önskvärt, utan också hur socialister bör leva. De anser till exempel att socialister och feminister inte bör gifta sig, utan att man därför ska moralisera över de som gjort det. De förespråkar fler valmöjligheter genom en mångfald av samlevnadssätt, och en kollektivisering av boendeformer och hemarbete..
Red