Ur Fjärde Internationalen 1/1985
”Det går ett spöke genom Europa” — arbetarkampens spöke. Spöket tog under ”Orwells” år 1984, materiell och militant gestalt i framför allt Storbritannien genom gruvarbetarstrejken, men också i Västtyskland genom strejken för 35-timmars arbetsvecka, och i Frankrike genom stålarbetaraktioner.
Dessa strider uppkommer i en längre fas av stagnation för kapitalismen, med lönsamhetskriser, strukturomvandling och högerpolitik som viktiga inslag. I de tre stora striderna i Europa är det industriarbetarna som knutit näven. Just den kärna av arbetarklassen som av desillusionerade intellektuella setts som ett hopplöst fall. Samtliga strider har handlat om att rädda jobben i tider av hög arbetslöshet. De har varit stora aktioner med viktiga politiska verkningar. Exempelvis för kommunisternas deltagande i Frankrikes vänsterregering; för de annars lugna tyska arbetarna att vinna erfarenheter av kollektiv kamp; för styrkan och initiativkraften hos höger och vänster inom det brittiska Labour, m m. Som ett bidrag till utvärderingen av 1984 års erfarenheter publicerar Fjärde Internationalen i detta nummer material kring Storbritannien och Västtyskland.
Peter Hemgren gör en kortfattad genomgång av strejkförloppet bland de brittiska gruvorna. Hemgrens artikel är skriven i november, under inspiration från ett eget besök i det strejkdrabbade landet, då utgången ännu var oviss. Redaktionen har försett artikeln med en kort epilog över strejkens slutfas och upplösning.
Ben Fines artikel är skriven strax innan gruvstrejken bröt ut. Han ger sig i kast med kolbrytningens tekniska möjligheter och den brittiska energipolitikens starka inriktning på kärnkraft och Nordsjöolja.
Med John Ross och Alan Freeman får vi en ideologisk och historisk bakgrund till den politiska miljön i gruvstrejkens England. Ross spårar de politiska partierna och andra institutioner tillbaka ända till den engelska revolutionen på 1600-talet. Detta var den första borgerliga revolutionen i historien, och som sådan blev den ”ofullbordad”, d v s den lämnade kvar gamla rester. Det var trots allt medelklassens revolution, centrerad kring ”the Parliament”. Framför allt medgav den en social struktur som drev fram den industriella revolutionens genombrott i slutet av 1700-talet, den egentliga kapitalismens genombrott. Med fabrikerna och proletärerna föddes så småningom arbetarrörelsen och Labour.
Redan under 1640-talets revolution fanns ett ”proletärt” inslag. Det var visserligen ”yeomanry” (ung. storbonde) som var den sociala kraften bakom Oliver Cromwells ”New Model Army”, som genom engelsk expansionism skulle skapa Storbritannien under 1600-talet. Men i medelklassens revolution drogs alltmer folkliga element med och allt radikalare idéer föddes, ”the Levellers”, ”the Diggers” och Winstanley. Dessa rörelsers jämlikhetsideal var dock alltför radikala för den gryende agrarbourgeoisien, och krossades snart.
Tony Benn söker sina ideologiska rötter i bl a sådana historiska exempel, och mer sällan hos moderna marxister. Benn har gjort sig känd som ledare för Labours vänsterflygel, och har under gruvstrejken stött Scargill. Alan Freeman ger i en artikel från 1981 en bild och en kritik av Benns ideologi: Hans starka demokratiska engagemang för ökad folklig kontroll över parlament och industri — men också en ovilja att ta makten och i stället köpslå om den och göra lösningarna acceptabla för Kapitalet.
Peter Bartelheimer, medlem i den västtyska sektionen av Fjärde Internationalen gör i sin artikel en utvärdering av den västtyska metallstrejken för 35-timmars arbetsvecka. Det blev en partiell seger, menar Bartelheimer, där regeringen fick gå tillbaka till förhandlingsbordet. Men regeringen klarade sig från en större förlust p g a SPD:s och De Grönas flathet och att facken hängde upp kampen för mycket på strejkunderstöd i stället för solidariteten bland medlemmarna.
George Orwells bok ”1984” kom ut i förnyade upplagor under förra året. Isaac Deutscher ger här, bl a på grundval av personlig vänskap med författaren, en annorlunda bild av vad Orwell egentligen hade för bakgrund till sin sista bok. Litterära föregångare, vilka stater och samhällsfenomen Orwell hade i tankarna, och Orwells filosofiska grundinställning som ledde fram till den metafysiska pessimismen i ”1984”, beskrivs i en artikel från 1954.
Red