Ur Fjärde Internationalen 5/1984
Det dröjde ända fram till 1984 innan den i dag självklart främste representanten för andra generationen Frankfurtskola, dvs Jürgen Habermas, blev översatt till svenska. För det första har Habermas första större arbete från 1962, Borgerlig offentlighet med den något kryptiska undertiteln Kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället, givits ut i förlaget Arkivs serie för Moderna klassiker. För det andra har en relativt fyllig antologi kommit ut, Den rationella övertygelsen. En antologi om legitimitet, kris och politik, där sociologen Margareta Bertilsson står för urvalet och introduktionen.
Habermas har under det sista decenniet kommit att framstå som en av de viktigaste samhällskritikerna på kontinenten. Även i de anglosachsiska länderna har han blivit allt mer uppmärksammad. Hans verk diskuteras bland sociologer, filosofer, litteraturvetare och andra både historiefilosofiskt och politiskt intresserade. Han spänner över många områden, vilket blir särskilt tydligt i hans senaste verk från 1981, de blå tegelstenarna Theorie des Kommunikativen Handelns, vilken numera även finns i engelsk översättning. Kring detta verk har redan anordnats många konferenser. Problematiken rör sig kring det moderna samhällets problem och hur de skall lösas.
Det är på ett sätt den problematiken som Habermas brottats med hela tiden. Redan i hans Borgerlig offentlighet ställs frågan om vad det är som förändras i samhället och hur. Frågan är inte på något sätt originell men väl svaret — om man lyckas tränga genom den tunga tyska språkdräkten. Habermas skrev i sitt första arbete om vad han kallar för den borgerliga offentligheten. Den uppstod och växte fram under 1700-talet, fick sin storhetstid under 1800-talet och gick in i sin förfallsperiod under vårt sekel. Den borgerliga offentligheten uppstår när vi får ett mer allmänt varuproducerande samhälle, säger Habermas. Borgerligheten har blivit till en ”publik”, inte en passiv åskådande massa utan en motståndare till det feodala samhället. Den borgerliga offentligheten konstitueras via mötesplatser som värdshus, kaffestugor och — kanske främst — de litterära salongerna. Den borgerliga offentligheten utvecklas, säger Habermas, i spänningsfältet mellan stat och samhälle, på ett sådant sätt att den förblir en del av det privata området.
Vad är det för poäng med att dra fram detta tema? Det kanske blir tydligare hur Habermas tänker om vi kort följer honom i hans analys av den engelska utvecklingen. Där, menar han, fick vi den första fungerande borgerliga offentligheten med politiska funktioner. Anledningen till att den växer fram tidigast i England har naturligtvis i första hand att göra med kapitalismens tidiga utveckling där och dessutom med att det är där som publiken först uppträder som deltagare i det politiska spelet. En självständig journalistik växer fram. Den gjorde det möjligt att ställa den offentliga makten till svars och därmed också uppmana till handling mot den. En motsvarande utveckling kan vi spåra senare i Frankrike och Tyskland.
Den borgerliga offentligheten förefaller i hög grad vara knuten till framväxten av en press och till vad vi skulle kunna kalla de intellektuellas kritik av samhällsutvecklingen. Den förutsätter en självständig ställning i förhållande till staten. Därför är det också en offentlighet som förlorar sin karaktär av liberal borgerlig offentlighet i och med att vi i samhällsutvecklingen får en ökande grad av statsinterventionism. Anledningen till den ökande interventionen från statens sida står att finna däri att intressekonflikter inte längre kan utspela sig inom privatsfären, utan de måste överföras till det politiska området. Det föreligger en dialektik, säger Habermas, mellan ”...ett fortskridande förstatligande av samhället och ett samtidigt genomfört församhälleligande av staten”. Denna tendens i samhällsutvecklingen tenderar att upphäva separationen mellan stat och samhälle.
Den borgerliga offentligheten som konstituerades under 1700-talet förefaller vara en positiv utgångspunkt för Habermas. Denne menar att det då fanns en resonerande publik, där fanns en levande bildningstradition, m m. Men med det borgerliga moderna samhället försvinner de privata dragen i offentligheten allt mer. Andra institutioner som akademier, politiska fora och litterära organisationer tar över. I Millet för ett umgänge med kultur får vi en konsumtion av masskultur. Detta lämnar större utrymme för manipulation. Här är det inte längre enbart fråga om massmedia som manipulerar utan här kommer masspartier och fackföreningar också med.
Habermas pekar i sitt förstlingsverk fram emot nya konflikter i det moderna samhället — några av dem möter vi i antologin. Men innan vi går över till den skall först några ord sägas om Mats Dahlkvists inledning till Borgerlig offentlighet. Han försöker där ge en summarisk översikt över innehållet i boken, en i det närmaste omöjlig uppgift, som väl ändå Dahlkvist bör anses gå i land med. Jag tror att det är värt att upprepa hans påstående att vad man sedan får ut av en läsning av Habermas verk beror mycket av ens egna intressen och specialkunskaper.
Vill man få en översikt över hela Habermas produktion skall man läsa Margareta Bertilssons ambitiösa Introduktion till antologin Den rationella övertygelsen. Hon redogör där för vissa av Habermas mest centrala begrepp, som teori och praxis, arbete och interaktion, kunskapsintresse och kommunikativt handlande. Till denna introduktion hör också en bra förteckning över arbeten kring Habermas produktion. Nu syftar väl introduktionen inte så mycket till att ge stadga åt urvalet som följer i antologin som till att ge en översikt över centrala temata i Habermas samhällsfilosofi. Ty, när vi nalkas urvalet är det svårt att med hjälp av detta få ett riktigt bra grepp om Habermas. Det är inte heller alltid så lätt att förstå urvalet av texter.
I urvalet finns bland annat exempel på Habermas kritik av marxismen, som han tycktes på väg att lämna under 70-talet men som han åter igen närmat sig. Habermas utgår från begrepp som arbete och interaktion i sin kritik av Marx. Denne har, säger Habermas, överbetonat arbetets betydelse för människan på interaktionens bekostnad. Begreppet arbete behöver vi inte utveckla men väl begreppet interaktion. Vad innebär då detta enligt honom? Jo, det är genom att interagera med andra människor som vi skapar och återskapar oss som människor. Här spelar språket en viktig roll för människan — en tes som Habermas sedan utvecklar i sitt senaste arbete. Det är genom interaktionen som vi blir till moraliska varelser. Med en för stark eller ensidig betoning av arbetet som det som skapar människan, lägger man grunden till en instrumentell — och därmed manipulativ — syn på både natur och andra människor. Detta tema diskuterar Habermas i en snårig kommentar till Hegel. Men såvitt jag kan se drabbar inte Habermas kritik Marx särskilt hårt, eftersom Marx mycket väl kan diskutera dessa problem utifrån begrepp som ”Verhalten” och ”Verhältnisse”.
I den avslutande texten i antologin, som är ett tal Habermas höll 1980, diskuteras det modernas problem. Han instämmer där i den nya konservatismens beskrivning av det moderna samhällets kris, som ett brott mellan kultur och samhälle. Men Habermas ställer inte problemet på samma sätt som de nykonservativa och framförallt ger han inte samma svar. De nykonservativa menar att vi måste återinföra disciplin och arbetsetik. Där har vi lösningen på modernismens förförelsekonster, vilka leder till en upplösning av det högpresterande samhället. Habermas vill fördjupa analysen och peka bortom de nykonservativas lättköpta ”lösningar”. Han menar att det är moderniseringen som genomförts på ett ensidigt sätt efter den ekonomiska och administrativa rationalitetens mall, som har ställt till problem. Den värld som inte nödvändigtvis behöver vara underkastad denna rationalitet trängs undan allt mer. Människans livsvärld hotas allt men Västvärlden har, säger Habermas, utvecklats mot en rationalism, där områden som vetenskap, moral och konst skiljts från sin vardagliga praxis och blivit specialiserade och autonoma. Programmet för räddningen är att ”...återkoppla den moderna kulturen till en alldaglig praxis”. Denna är i och för sig utarmad i det kapitalistiska samhället men kan fås att gå i andra banor, fås att hämta sin kraft ur livsvärlden.
Begreppet livsvärlden har kommit att stå mer och mer i centrum för Habermas tänkande. Det är alldeles centralt i hans senaste arbete. Det är bara att hoppas att det inte dröjer tjugo år innan det översätts, även om det fordras en ansträngning utöver det vanliga för att klara ett sådant företag. Men med de båda böcker som nu föreligger på svenska kan den intresserade få en hygglig introduktion till hans filosofi.
Lennart Olausson
Jürgen Habermas, Borgerlig offentlighet. Kategorierna ”privat” och ”offentligt” i det moderna samhället, Moderna klassiker, Arkiv, Lund 1984, ca 390s. Pris 88:-
Jürgen Habermas, Den rationella övertygelsen. En antologi om legitimitet, kris och politik, Akademilitteratur, Stockholm, ca 230s. Pris 95:-