Ur Fjärde internationalen 1/1983
Detta nummer inleds med en analys av valet i Sverige 1982. Kent Kjellgren följer upp de prognoser han gjorde i artikeln ”Klasser och partier i Sverige inför 80-talet” som vi publicerade i tidsskriftens valnummer (Nr 3/83), som var en översikt av det svenska partiväsendet. Det är redaktionens förhoppning att ”Valet -82 och sedan?” skall bidra till att frammana en diskussion kring de analyser och slutsatser som förekommer i artikeln.
I detta nummer återfinns också fortsättningen på två artiklar som vi i förra numret beklagligtvis av utrymmesskäl var tvungna att dela upp.
I ”Varthän SKP?” avslutar Kent Kjellgren sin artikel med att beskriva SKP:s snabba ideologiska urartning från en stalinistisk till en i många stycken öppet reaktionär organisation.
Mycket tyder på att SKP kommer att falla sönder längs förlängningarna av sina inre motsättningar: försvarsvännerna tar steget över till sina mer konsekventa meningsfränder inom borgerligheten samtidigt som aktivister i fackföreningar och hyresgästorganisationer hotas av att sugas upp i, eller tjäna som stöd till, olika delar av den socialdemokratiska byråkratin.
Samtidigt finns ärliga socialister kvar i partiet. Vi hoppas de kan ta del av denna artikel.
Här fortsätter också Stig Erikssons diskussion om den indokinesiska revolutionens motsägelsefyllda utveckling där tidigare revolutionära vapenbröder riktar vapnen mot varann och hur dessa motsättningar härleds ur Genéveavtalet 1954.
Under titeln ”Krig och revolution i Iran” har Gerry Foley gjort en intervju med en medlem i HKS.
Dessa sidor ger en god bild av många av de mycket komplicerade analytiska och taktiska problem revolutionärerna i Iran ställts inför både före och under kriget med Iran.
Intervjun beskriver förhållandet mellan Khomeiniregimen och den växande iranska massrörelsen och revolutionärernas problem att kämpa för att bibehålla de progressiva delarnas opposition gentemot den interna avlänkningstaktiken, samtidigt som man deltar i mobiliseringar mot den yttre fienden. Man ser inte kriget som en konflikt mellan två borgerliga stater.
Kenneth Sörenson har läst ”I kamp för socialismen. Kortfattade framställning av det svenska kommunistiska partiets historia 1917-1981” (Arbetarkultur, 1982)
I sin systematiska genomgång visar han att författaren, Nils Berg, till största delen refererar den gamla studiecirkeln från 1982, ”VPK:s studiebrev — Bidrag till partihistoria”, av Zennström, Lager och Andersson. Faktaunderlaget är genomgående identiskt, men på några punkter drar Berg helt nya slutsatser. Men lika litet som den tidigare, innehåller Bergs partihistoria någon självkritisk granskning i sin ”analys”.
Särskilt främmande är detta kanske i avsnittet om Komintern (Kommunistiska Internationalen 1919-1943) där Bergs formuleringar om tillkomst och nedläggning tycks tillkomma i det enda syftet att staka ut ”den nationella vägen till socialismen” som strategisk huvudled i läsarens medvetande.
Inte heller den nytillkomna delen om perioden 1964-81 bidrar till någon politisk förståelse. Bergs historieskrivning inskränker sig till en fragmentarisk uppradning av fakta.
Kenneths genomgång avslutas med en gedigen och intressant presentation av VPK:s totala studieverksamhet under åren 1973-80.
James P. Cannons klassiska bok ”Socialism inför rätta” anmäls av Per-Erik Wentus som historiskt belyser några av de mest centrala begreppen för Cannon — socialistisk demokrati och rätten till självförsvar.
”Cannons bok kan rekommenderas både som en användbar handbok i marxism och ett intressant dokument om en för oss relativt okänd tradition...” Detta enligt tidningen Offensiv.
”Socialism inför rätta” har nyligen kommit ut på förlaget Röda Rummet.