Ur Fjärde Internationalen nr 3 (1/1970)
”Normaliseringen” i Tjeckoslovakien fortsätter i enlighet med den inneboende logiken i den process som började i augusti 1968 med invasionen av sovjetiska och andra ”allierade” warszawapaktstyrkor. Sedan Dubcek avlägsnats ur regeringen och utrensningen av centralkommittén genomförts har undertryckningen nu generaliserats i och med att en ”trotskistisk konspiration” upptäckts. Sovjetiska ”historiker”, som fullbordat sina studier i den sovjetiska hemliga polisens tjänst och tidigare hjälpt till med att förbereda Slanskyprocessen, har just anlänt till Prag.
Dessa händelser avslöjar till fullo Kosygin-Brezjnev-ledningens reaktionära politiska, sociala och kulturella linje samt dess verkställare i Sovjetunionen och Östeuropa. Den verkliga anledningen till invasionen i Tjeckoslovakien 1968 är kristallklar. Invasionen föranleddes icke av någon reell fara för kapitalismens återupprättande. Den var byråkratins svar till ett folk som gav exempel på allvarliga framsteg mot en socialistisk demokrati – exempel som var farliga för byråkratins välde i hela Östeuropa och i själva Sovjetunionen.
Formellt kan de anklagade inte ens kallas konspiratörer. Under den korta ”Prag-våren” och de följande månaderna agerade de helt öppet – först som Revolutionära Ungdomsrörelsen, sedan som Revolutionära Socialistiska Partiet – och spred överallt sina skrifter, som de till och med undertecknade med sina namn och adresser. Om det fanns någon ”konspiration” så är inte dessa militanter de skyldiga utan det är i så fall folk som i hemlighet förberedde och understödde invasionen i Tjeckoslovakien.
Anklagelserna är uppbyggda enligt den gamla stalinistiska modellen, som utgör ett hopkok på uppdiktade brott och politiska beskyllningar. Det finns inget skäl att dröja vid brottstillvitelserna, vilka hämtats direkt från de beryktade Moskva-processerna: sabotage, mordbrand, samarbete med CIA. De anklagade antas ha mottagit fantastiska summor från CIA – som dock tydligen bara räckte till publicering av stencilerade flygblad, producerade på två primitiva stencilapparater.
Anklagelsen att ha tagit emot politiskt material (böcker, broschyrer och tidningar) från revolutionära grupper i utlandet är särskilt anmärkningsvärd, eftersom denna anklagelse kommer från gentlemän som, sedan de sparkats av sina egna landsmän, återförts till makten icke medelst politisk propaganda utan av en halv miljon beväpnade utlänningar som invaderade landet. Sådant ter sig normalt för folk som inte kan föra en ”ideologisk strid” utan att påkalla censurens tjänster.
De politiska beskyllningarna mot de anklagade är följande: de förordar en ”antibyråkratisk revolution”, de har utvecklat förbindelselänkar mellan studenter och arbetare, de ville ersätta polisen och armén med väpnade arbetarenheter i fabrikerna, de betraktade den antibyråkratiska revolutionens program som tillämpligt i andra östeuropeiska länder jämte Sovjetunionen, de var för den socialistiska världsrevolutionen. Detta är tydligen ett ”författningsstridigt” program. Men att ändra ett ”broderlands” centralkommitté och regering med hjälp av stridsvagnar är för Kreml och dess tjänare tydligen ”författningsenligt”.
I själva verket har de anklagade i sitt program visat att de dragit slutsatserna ur Dubcek-experimentet: Det är lönlöst att hoppas på en reform av byråkratin som skulle leda fram till den socialistiska demokratin. Den enda möjligheten är att krossa byråkratins makt. De anklagades verkliga ”brott” är att ha formulerat detta program vid en tidpunkt då männen i Kreml är skräckslagna inför vad som håller på att mogna fram i själva Sovjetunionen.
IV Internationalens Centralsekretariat uppmanar alla arbetare, studenter och progressiva intellektuella, samt särskilt de kommunistpartier och kommunistiska militanter som har fördömt invasionen i Tjeckoslovakien, att kräva frigivandet av de revolutionära militanter som fängslats i detta land. De bör förstå att häktningen av dessa militanter är ingenting mindre än början på en undertryckningskampanj som kommer att drabba majoriteten av det tjeckoslovakiska kommunistpartiets ledande kadrar från januari–augusti 1968 samt majoriteten av det ledarskap som valdes vid partiets 14:e kongress. Det krävs omedelbar handling mot den återuppdykande stalinismen och stöd åt alla, som i Sovjetunionen och Östeuropa söker föra kampen mot byråkratin och för den socialistiska demokratin till seger.
IV Internationalens Centralsekretariat
26 januari 1970