Original: "ВЫСТУПЛЕНИЕ ПО РАДИО 3 июля 1941 года"; publicerat
i И. В. Сталин, Полное собрание сочинение, том 15; nätversion finns bl.a. på www.petrograd.biz/stalin/
och http://www.geocities.com/CapitolHill/Lobby/3198/stalin/
Översättning: Michael Wirth
Kamrater! Medborgare!
Bröder och systrar!
Kämpar i vår armé och flotta!
Till er vänder jag mig, mina vänner!
Det av Hitlertyskland den 22 juni svekfullt påbörjade militära anfallet på vår hembygd fortsätter. Trots Röda arméns hjältemodiga motstånd och oavsett det att fiendens bästa divisioner och hans bästa flygvapenenheter redan är krossade och funnit sina gravar på slagfälten, fortsätter fienden ändå genom att kasta in nya krafter i fronten sin frammarsch. Det har lyckats Hitlertrupperna att besätta Litauen, en betraktlig del av Lettland, den västra delen av Vitryssland och en del av Västukraina. Det fascistiska flygvapnet utvidgar verksamhetsområdet för sina bombplan och bombar Murmansk, Orsja, Mogilev, Smolensk, Kiev, Odessa, Sevastopol. Till vår hembygd har en allvarlig fara nalkats.
Hur har det kunnat gå till, att vår beryktade Röda armé har överlåtit en rad av våra städer och områden till de fascistiska trupperna? Är de fascistiska tyska trupperna då i verkligheten sådana oövervinnliga trupper, som den bredkäftade fascistiska propagandisterna oförtröttligt basunerar ut över världen?
Naturligtvis inte! Historien visar att det inte finns några oövervinnliga arméer och att det aldrig funnits några. Napoleons armé gällde för at vara oövervinnlig, men den blev besegrad av i tur och ordning ryska, engelska och tyska trupper. Wilhelms tyska armé vid tiden för det första imperialistiska kriget gällde också för att vara en oövervinnlig armé, men den led flera nederlag genom ryska och engelsk-franska trupper och blev till slut i grunden besegrad av de engelsk-franska trupperna. Detsamma måste sägas om den nuvarande fascistiska tyska Hitlerarmén. Denna armé har ännu inte stött på något allvarligt motstånd på den europeiska kontinenten. Först på vår mark har den mött hårt motstånd. Och om det är så att vår Röda armé genom detta motstånd slagit de bästa divisionerna i den fascistiska tyska armén, så betyder det att den fascistiska Hitlerarmén kan besegras på samma sätt och kommer att besegras, liksom Napoleons och Wilhelms arméer besegrades.
Det faktum dock att en del av vårt territorium ändå har blivit ockuperat av de fascistiska tyska trupperna, beror huvudsakligen på att det fascistiska Tysklands krig mot Sovjetunionen har börjat under villkor, som var gynnsamma för de tyska trupperna och ogynnsamma för sovjettrupperna. Det handlar om att Tysklands militär som krigförande nation redan hade mobiliserat fullt ut, och de 170 divisioner som slängts fram från Tyskland mot Sovjetunionen, som hade marscherats upp vid Sovjetunionens gränser, befann sig i full beredskap och väntade endast på signal till attack, medan sovjettrupperna först måste mobiliseras och föras fram till gränserna. Av inte så liten betydelse var också det faktum att det fascistiska Tyskland oväntat och svekfullt rev upp den av dem och Sovjetunionen slutna icke-angreppspakten, utan hänsyn till att de skulle bli betraktade som angripare av hela världen. Det är lätt förstå att vårt fredsälskande land, som inte ville ta initiativ för att bryta pakten, inte kan ta på sig någon form av sviket avtal.
Man kan fråga sig: Hur kunde det ske, att Sovjetregeringen inlät sig på att sluta en icke-angreppspakt med människor som sviker sina löften som odjuren Hitler och Ribbentrop? Har inte Sovjetregeringen begått ett misstag här? Naturligtvis inte! En icke-angreppspakt är en fredspakt mellan två stater. Just en sådan pakt erbjöds oss 1939 av Tyskland. Kunde Sovjetregeringen avböja ett sådant erbjudande? Jag tror inte att någon fredsälskande stat kan avböja ett fredsavtal med någon grannstat, t.o.m. i de fall när odjur och kannibaler som Hitler och Ribbentrop står i ledningen för ett sådant rike. Detta endast under den nödvändiga förutsättningen: att fredsavtalet varken direkt eller indirekt berör den fredsälskande statens territoriella integritet, självständighet eller ära. Som känt är var icke-angreppspakten mellan Tyskland och Sovjetunionen just en sådan pakt.
Vad har vi vunnit med slutandet av icke-angreppspakten med Tyskland? Vi har säkrat vårt lands fred för ett och halvt år liksom möjligheten att förbereda våra styrkor för försvar, ifall det fascistiska Tyskland skulle våga sig på att överfalla vårt land trots pakten. Det är en obestridlig vinst för oss och en förlust för det fascistiska Tyskland.
Vad har det fascistiska Tyskland vunnit genom det sveklösa brottet mot pakten och överfallet på Sovjetunionen, och vad har det förlorat? Det har lyckats att för en kort tid skapa sig ett fördelaktigt läge för sina trupper, men har i politiskt hänseende förlorat, då det i världens ögon avslöjat sig som en blodig angripare. Man kan inte betvivla, att denna kortfristiga militära vinst för Tyskland endast är en episod, medan den enorma politiska vinsten för Sovjetunionen är en allvarlig faktor av betydande varaktighet, på vilken avgörande militära segrar för den röda armén i kriget mot det fascistiska Tyskland måste utvecklas.
Just det är orsaken, varför hela vår hjältemodiga armé, hela vår hjälterika flotta, alla våra flygarfalkar, hela vårt lands alla folkslag, alla de bästa av människor i Europa, Amerika och Asien och till syvende og sidst Tysklands bästa människor kommer att brännmärka de tyska fascisternas svekfulla handlingar och visa Sovjetregeringen sina sympatier, instämma med Sovjetregeringens handlingssätt och varför de inser, att vår sak är rättvis, att fienden kommer krossas, att vi måste segra.
I och med det på oss påtvingade kriget, har vårt land tagit upp kampen på liv och död mot sin värsta och mest lömska fiende, den tyska fascismen. Våra trupper slåss hjältemodigt mot en fiende, som är beväpnad till tänderna med stridsvagnar och flygplan. Röda armén och Röda flottan kämpar genom övervinnandet av talrika svårigheter uppoffrande om varje fotsbredd sovjetmark. I kampen inträder Röda arméns huvudstyrkor, utrustad med tusentals stridsvagnar och flygplan. Tapperheten hos Röda arméns kämpar saknar motstycke. Vårt aktiva motstånd mot fienden växer och blir starkare. Tillsammans med den Röda armén reser sig hela det sovjetiska folket för att försvara sitt hemland.
Vad krävs för att undanröja den fara som dragit fram över vårt hemland, och vilka mått och steg måste vidtas för att krossa fienden?
Framför allt är det nödvändigt, att våra sovjetmänniskor, män och kvinnor i Sovjetlandet, förstår hela vidden av den fara som hotar vårt land, och slutar bete sig sorglöst oberört och i en stämning av fredlig uppbyggnad, något som var fullt begripligt under förkrigstiden, men under den här tiden, när kriget i grunden har förändrat situationen, är skadligt. Fienden är grym och obeveklig. Han sätter sig före målet att ockupera vår mark, som är dränkt av vår svett, slita till sig vår spannmål, vår råolja, frukterna av vårt arbete. Han sätter sig före målet att återupprätta godsägarnas makt, återställa tsarismen, att förinta ryssars, ukrainares, vitryssars, litauers, letters, esters, uzbekers, tatarers, moldaviers, georgiers, armeniers, azerbajdzjaners och andra fria folks i Sovjetunionen nationella suveränitet, att germanisera dem, och göra dem till slavar under de tyska furstarna och baronerna. Det handlar alltså om liv eller död för Sovjetstaten, om liv eller död för folken i Sovjetunionen; det handlar om ifall folken i Sovjetunionen skall vara fria eller hamna i slaveri. Det är nödvändigt att sovjetmänniskorna förstår detta och slutar upp med att vara sorglösa, att de mobiliserar sig själva och ställer om sitt hela arbete på krig, att de arbetar på ett helt nytt sätt, som inte känner något förbarmande med fienden.
Vidare är det nödvändigt att det i våra led inte får finnas plats för några pessimister eller fegisar, för panikskapare eller desertörer, att människorna i vårt land inte vet av någon fruktan i kampen och offervilligt drar i krig i vårt fosterländska befrielsekrig mot de fascistiska förtryckarna. Den store Lenin, som skapade vår stat, sa att sovjetmänniskornas huvudegenskap måste vara tapperhet, djärvhet, oförskräckthet i kampen och en beredskap att tillsammans med folket kämpa mot vårt hemlands fiender. Det är nödvändigt att denna enastående egenskap hos bolsjevikerna blir till allmängods för miljoner och åter miljoner i Röda armén, vår Röda flotta och alla folkslag i Sovjetunionen.
Vi måste omedelbart ställa om hela vårt arbete till kriget, i det att vi underordnar frontens intressen allt, underordnar allt uppgiften att organisera krossandet av fienden. Folken i Sovjetunionen ser nu, att man inte kan få bukt med fascismen i dess rabiata hat mot vårt hemland, som säkrat fritt arbete och välstånd för alla arbetare. Folken i Sovjetunionen måste resa sig för att försvara sina rättigheter och sin mark mot fienden.
Röda armén, Röda flottan och alla medborgare i Sovjetunionen måste försvara varje fotsbredd av sovjetmark, måste kämpa till sista blodsdroppen för våra städer och byar, måste lägga i dagen den djärvhet, initiativförmåga och fyndighet som är karakteristiskt för vårt folk.
Vi måste organisera det allsidiga understödjandet av Röda armén, säkerställa att dess led fylls på med förstärkningar, garantera försörjningen med alla nödvändigheter, verkställa att trupp- och militärgodstransporter kommer fram snabbt samt att initiera så att sårade får en omfattande hjälp.
Vi måste befästa Röda arméns bakre linjer, i det att vi underordnar detta intresse hela vårt arbete, vi måste säkerställa det intensiva arbetet på alla företag, för att producera fler gevär, maskingevär, kanoner, patroner, granater och flygplan, organisera skydd för fabrikerna, kraftverken, telefon- och telegrafförbindelserna, och få igång lokala luftvärn.
Vi måste organisera en skoningslös kamp mot alla desorganisatörer i de bakre linjerna, mot desertörer, panikskapare, spridare av rykten, vi måste förinta spioner, sabotörer och fientliga fallskärmsjägare och trots allt detta låta våra fältjägarbataljoner få ta del av snabbt understöd.
Man måste ha i åtanke, att fienden är lömsk och försåtlig, erfaren i att bedra och i att sprida falska rykten. Man måste beakta allt detta och inte låta sig provoceras. Alla som hindrar landets försvar genom skapande av panik och feghet, måste utan hänseende till person omedelbart överlämnas till krigsrätt.
Vid ett nödtvunget återtåg för truppstyrkor ur Röda armén måste all rullande material på järnvägen fraktas bort; till fienden får inte ett enda lokomotiv, inte en enda vagn, inte ett kilo spannmål, inte en enda liter bensin överlåtas. Kollektivbönderna måste driva iväg all boskap och spannmålen måste fraktas långt in i upplandet för att anförtros de statliga organens skydd. Allt värdefullt gods, bl.a. icke-järnmetaller, spannmål och bränsle, som inte kan fraktas iväg, måste obönhörligen förstöras.
I de av fienden ockuperade områdena måste partisanförband till häst och till fots bildas och sabotagegrupper skapas för kampen mot den fientliga arméns truppstyrkor, för att sätta igång ett partisankrig överallt och allestädes, för att spränga broar och vägar, för att förstöra telefon- och telegrafförbindelser, för att bränna ner skogar, försörjningsdepåer och spårvägar. I de ockuperade områdena måste outhärdliga förhållanden skapas för fienden och hans hantlangare, de måste förföljas och förintas överallt och alla deras åtgärder måste omintetgöras.
Kriget mot det fascistiska Tyskland får inte betraktas som ett vanligt krig. Det är inte bara ett krig mellan två arméer. Det är på samma gång hela sovjetfolkets stora krig mot de fascistiska tyska trupperna. Detta fosterländska folkkrig mot de fascistiska förtryckarna har inte bara till mål, att avlägsna den fara som dragit in över vårt land, utan också att hjälpa Europas alla folk, som stönar under den tyska fascismens ok. I detta befrielsekrig kommer vi inte att stå ensamma. I detta stora krig kommer vi att ha trogna allierade bland Europas och Amerikas folk, bland dem också det tyska folket, som förslavats av de fascistiska makthavarna. Vårt krig för vårt fosterlands frihet kommer att smälta samman med folkens i Europa och Amerika kamp för sin oavhängighet, för de demokratiska friheterna. Detta kommer att bli folkens enhetsfront, som träder in för friheten, mot förslavningen och det hotande underkuvandet genom Hitlers fascistiska arméer. Därigenom blir i det här sammanhanget herr Churchills, Storbritanniens premiärminister, historiska tal begripligt och betecknande, om hjälp för Sovjetunionen, såväl som USA:s regerings deklaration om sin beredskap att bistå med hjälp för vårt land - uttalanden, som bara kan framlocka känslor av tacksamhet i de sovjetiska folkens hjärtan.
Kamrater! Våra krafter är ofantliga. Den arroganta fienden kommer snart att tvingas bli övertygad om det. Tillsammans med den Röda armén reser sig tusen och åter tusen arbetare, kollektivbönder och ur intelligentsian för att slåss mot den fiende som överfallit oss. Miljontals ur vårt folk kommer att resa sig. De arbetande massorna i Moskva och Leningrad har redan givit sig i kast med att skapa ett mångtusenhövdat folkförsvar för att stödja Röda armén.
I varje stad, där fara hotar om ett fascistiskt överfall, måste vi skapa ett dylikt folkförsvar, måste vi mobilisera alla arbetare i kampen, för att i vårt fosterländska krig mot den tyska fascismen försvara vår frihet, vår ära och vårt hemland med våra liv.
För att så fort som möjligt mobilisera sovjetfolkens alla krafter, för att åsamka den fiende, som sveklöst överfallit vår hembygd, ett nederlag, har den statliga försvarskommittén bildats, i vars händer nu statens fullständiga makt koncentreras. Den statliga försvarskommittén har påbörjat sitt arbete och uppmanar hela folket att fast sluta sig samman kring Lenins och Stalins parti, och sovjetregeringen i syfte att offervilligt stödja Röda armén och den Röda flottan, att krossa fienden och tillkämpa oss segern.
Alla våra krafter - för understödjandet av vår hjältemodiga Röda armé, vår ärofulla Röda flotta!
Alla folkets krafter - för krossandet av fienden!
Framåt mot segern!